Vi ryttar blir ju testade hela tiden när vi tävlar, man får sin placering efter dagens slut. Och även om man tänker "jag tävlar bara mot mig själv, och jag struntar i vart jag hamnar" Så är det ju jäkla roligt att vinna alltså ;) Jag börjar bli en riktig tävlingsmänniska, och det är tackvare mina fina hästar som har tagit mig till vinster och placeringar.

 

Men det finns ju även ett citat som lyder "Bäst är inte alltid bra" Och så kan det faktiskt vara, att ibland när jag segrar så kan jag ändå vara besviken på mig själv (aldrig hästen!) att jag inte lyckades bättre med en rörelse eller att jag borde ha satsat mer/mindre. Jag älskar att utvecklas och jag gillar att ha krav på mig själv.

 

Jag är så stolt över alla fyra hästarna i stallet, de har ju gått som tåget allihopa, tävling efter tävling. Och har tagit mig framåt tillsammans allihopa. Bästa killarna! <3