Fråga/önskeinlägg: Superbra blogg! Skulle vilja veta hela din resa med Ojoj från början och hur ni tog er till toppen :D

 

Svar: Tack snälla! =)

 

Jag hade vuxit rätt mycket på kort tid, vi tog beslutet att det var dags för mig att gå ifrån b-ponny (Lilla Prim) upp till större ponny även fast jag hade ett år kvar på b-ponny.

 

Jag satt och tittade lite på annonser men föll inte riktigt för någon. Men sedan en dag så såg jag i tidningen Ridsport en annons på OJ OJ. Jag ringde Elin direkt då hon är viktigt att få med på operation övertalning på mina föräldrar att åka till Norge för att provrida. Efter ett tag så gick de med på det och jag Elin och pappa satte oss i bilen och for iväg. LÅNGT SOM TUSAN! :D

 

Vi kom fram och Oj Oj var redan i ridhuset och reds av hans ägare (inte tjejen som tävlat honom senaste tiden) Både Elin och jag gillade det vi såg och jag hoppade upp på honom, jag kände direkt att det var han och jag! Han var helt annorlunda mot de andra jag ridit. Allting funkade inte rörelsemässigt då jag inte kunde så mycket och vi missförstod varandra, men känslan var wow !

Sagt och gjort vi bestämde oss för honom efter första gången och valde att besikta han.

 

Första veckan hemma gick inte allt för bra, han var otroligt pigg att rida ut på, huvudet rätt upp och det gick i en väldans fart. Han stegrade sig när man longerade och fick panik samt att ridkänslan inte riktigt var på topp på banan. Men det är nu jag vill säga ngåot viktigt. Även om man köper en ponny som kan väldigt mycket och har fina meriter och framgångar så tar det tid att lära känna varandra och man måste våga låta det ta tid för det, ingen ide att stressa. Jag och Elin var lite oroliga att Oj Oj kanske var för svår för mig att rida men vi gav inte upp, utan vi såg till att ta hjälp! Efter några få veckor så hade vi landat i varandra och vi hittade känslan och kemin mellan oss, vi började helt enkelt förstå varandra.

 

Första tävlingarna gick riktigt bra, segrar efter segrar och vi kvalade till SM på första nationella försöket. Men efter några månader började resultatet att dala, vi låg itne längre lika högt procentmässigt. Och anledningen till det var att nu var det MIN ridning som skulle gälla och inte ryttaren innan. Jag och OJ OJ missförstod varandra och tappade självfötroende lite. Men återigen tog vi extra hjälp av Emelie (bästa tränaren!) och vi hårdtränade verkligen det sak gudarna veta, det var "blod svett och tårar" hehe men vi lyckades.

 

Vi ryttare måste våga ta hjälp av mer kunniga och det är okej att be om hjälp. Jag älskar OJ OJ över allting annat och jag hoppas vi kommer få fortsätta med våra framgångar på tävlingarna. Jag lär mig varje dag något nytt med honom, detaljerna är avgörande.