Tror väldigt många satt bänkade framför tv:n och såg Ryttareliten ikväll, och jag gillar programmet! Kul att följa ekipagen hela vägen hemifrån till tävlingsplatsen. Alltifrån att se deras glädje när de vinner till att få se hur besvikna de blir när de misslyckas. Och vilken enorm satsning det krävs att kunna vara på denna nivå. Inte bara att ha pengarna utan allt jobb de lägger ner hela tiden.

Det är bannemej ingen dans på rosor alla gånger, man sliter och kämpar för att lyckas och det spelar ingen roll vilken nivå man är på. Det finns inga genvägar att lyckas utan det är hårt slit som gäller för att nå framgång.

 

Själva ridningen är inte det som tar tid, utan allting runt omkring som måste klaffa för att få till det, upplägget hemma, upplägget på tävling, upplägg med veterinärkontroller för att förebygga och checka sin häst, equiterapeut, hovslagare, avmaskning, foder, tränare, utrustning.. Ja jag kan göra listan hur lång som helst! Det handlar om att få kontroll på alla bitar runt omkring för att sätta förutsättningarna på hästryggen sedan!

 

Jag fick lite gåshud när jag såg ifrån Flyinge, jag kommer ihåg som att det vore igår hur NM var! Allt ifrån att få samtalet att jag var en av de 4 som skulle få rida till att få hem landslagskläderna, packa, göra ett upplägg inför NM, förväntningarna och målsättningen skulle gås igenom, Oj Oj och jag skulle komma i absolut bästa form, packa sverigeflaggorna m.m Det var verkligen häftigt att få tävla för Sverige både på NM och i Ungern och det känns bra att kliva upp på storhäst med det i bagaget för jag vet att jag lyckades två gånger under den enorma pressen som jag satte upp och vi presterade som aldrig någonsin.

 

Jag vet även hur besviken jag blev på SM 2013 när jag inte tog medalj som min målsättning var. Jag och Oj Oj kom 4a på SM 2012 och vi var eld och lågor över det. men 2013 var grymt och jag kom till SM med derbysegern i ryggen och fantastiska ritter ifrån NM så jag var så sjukt laddad. Överladdad kanske? Jag vet att det låter hemskt att säga att jag "bara" kom 4a i år igen men jag hade mitt mål och vi lyckades inte. Men det är även bra att kunna ta motgångar och veta vad det var man inte satte för att nå hela vägen fram. Jag var verkligen besviken på mig själv för mina nerver tog över och vi missade saker som annars sitter i ryggmärgen. Det var absolut inte Oj Ojs fel utan det var nerver som spökade och det kostar. Dock hade jag väldigt duktiga ryttare före mig som tog medaljerna.